torsdag 10 november 2011
Jag hoppar till så fort telefon låter, mitt hjärta slår till, så fort porten öppnas, så fort jag ser ditt namn eller din bild blir jag ledsen. Jag saknar dig så mycket att det gör ont, kan inte sluta tänka på dig. Så fort telefon låter hoppas jag att det är du som ringer eller smsar. Så fort porten öppnas hoppas jag att det är du som kommer. Så fort jag slår på internet hoppas jag att du skrivit eller ska skriva. Jag saknar dig, det är tomt utan dig. Det ända jag vill är att ha dig här. Jag vill inte känna så här för dig, men det gör jag. Vissa säger att det kommer att ta tid att läka och att ta den tid jag behöver på mig, medans vissa säger glöm honom, han är inte värd det. Men det ända jag vill är att ha honom är, vill inte förlora honom. Men tror jag redan har gjort det...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar