Idag har inte varit någon bra dag. Jag har tänkt mycket på dig. Lite av mina känslor finns fortfarande kvar, men vad gör man. Vissa dagar är de jätte bra och vissa sämre. Jag blir bara ledsen när jag tänker på dig, försöker låta bli men de går inte ibland. Vi hade varandra, du va den jag vände mig till. Nu är det inte så längre. Det är bara inte så att jag saknar dig som den jag älskade, utan jag saknar dig även över att du fanns i mitt liv, som min bästa vän..  Jag måste gå vidare för min egen del, men det jag fått av dig påminner mig mer.  En gång i tiden va du min, men nu är du bara en dröm ... Jag vaknar upp i min ensamhet.. Vi va med om mycket, när jag tänker på det som jag va tvungen att göra tänker jag på dig, för du fanns med mig vid varje steg. Det gör du inte längre. Du stöttar mig inte längre. Allt känns så overkligt. Idag va en dag som jag bara har gråtit över. Vill inge mer nu. Vad som händer så kommer jag alltid att älska dig, vi hade något speciellt. Tills du sårade mig på det viset som du gjorde. Har aldrig blivit sårad på det sättet, och vill inte uppleva det igen. Det spelar ingen roll hur mycket jag saknar dig eller hur mycket  jag älskar dig, du kommer inte tillbaka och jag kommer inte kunna ta tillbaka dig heller.