Nu va det längesen jag skrev något. Jag har inte kunnat blogga något på min dator för goggle vill inte funka. Så tänkte passa på nu. Ja det har väll inte hänt så mycket tror jag. Lizette och hennes hund bor hos mig, jag jobbar på med mina två jobb och kommer eventuellt att få ett tredje så det känns skönt :)

Ja jag är väll inte direkt på det bästa humöret kan man säga. Vill inte säga det men jag saknar han fortfarande, kan inte släppa han ur mitt hjärta. Jag måste stoppa mig själv från att börja gråta ibland, men ibland kan man inte hålla tillbaka tårarna. Det känns riktigt tungt, för vi pratar inte med varandra längre ens, det är som om han är arg på mig. Jag blir bara ledsen, känner fortfarande att jag saknar han hur mycket som helst, han betydde jätte mycket för mig. Jag gav han hela mig och hela mitt hjärta men fick inget tillbaka i slutet. Orkar inge mer snart. Han va den som jag vände mig till och jag va den som han vände sig till. Men det är inte så längre, och det gör jätte ont. Det känns som om jag inte bara förlorat den som jag älskar utan har även förlorat min bästa vän... Jag skulle väldigt gärna vilja berätta för han hur mycket jag saknar han, men jag vet även det att de är ingen mening, för jag kommer ändå inte få någon respons, och då gör de ännu ondare. Jag kan säga det att jag älskar han fortfarande men jag vet inte om jag skulle kunna gå tillbaka till han, inte för att jag ens skulle kunna gära det. För det vet jag att ja inte kan. Han vill inte ha mig, han verkar inte ens vilja ha mig i sitt liv längre heller... I just need you know, too mutch has hapend. I need someone like you that i can trust. But now i cant do that any more. And it hurts. I dont know what to do anymore. I am hurting and you cant even se it. I miss you so mutch. I still love you. You cant see how mutch i need you. I still cry over you. If cant come back and love me, so please just come back to my life. I need you......